Det är minst sagt en konstig tid just nu. 

Fram tills att solen tittade fram har allt känts förvånansvärt deppigt. Året har liksom börjat med ett stort STOPP för vårens planer. Jag är nog inte ensam om att känna så här. Helt plötsligt är vardagen skev och allt känns anormalt. Vad är det egentligen som försiggår?

Min vår har blivit milt drabbad. Inställda event i form av tävlingar, uppskjutna släktbesök med bebismys och en utebliven semester med min mamma. Enbart smågrejer. Smågrejer som jag har sett fram emot i månader. Jag kan inte jämföra mina lyxförluster med någon annans lidande men för mig lade detta en slöja över vardagen. För det är inte längre roligt att jobba, det är omotiverande att träna och framtiden känns diffus. Detta är okänt och vi är nog få som förutsett något liknande. Man är inte beredd på hur allt skall hanteras. Oavsett vad varje person går igenom verkar det som att vi har hamnat i en kollektiv deppighet. Och det är okej att vara ledsen och besviken, oavsett anledning. För vardagen är konstig, det är det ingen som kan förneka.

Trotts omständigheterna försöker jag leva någorlunda normalt. Det finns så mycket rekommendationer hit och dit att jag inte tänker ge mig in på det. Jag jobbar som vanligt på kontoret, handlar mat som vanligt i butiken och tränar som vanligt på gymmet. Det är förvånansvärt lite folk så det här med distans är ju inte svårt på nämnda platser. Dock undviker jag att ta mig kollektivt till jobbet, håller bra med avstånd till människor överlag och rör mig inte långt från hemmet i nöjessyfte. Jag kommer att fortsätta förhålla mig på detta sätt tills andra rekommendationer ges. När det gäller träningen och gymmet så vet jag att jag kommer må bra mycket sämre ifall jag låter bli att ta mig dit. För det är på gymmet jag kan stänga ute världen. Det är är där jag kopplar av och laddar om mentalt. Att träna hemma eller ute är inte samma sak. Uppenbarligen är jag inte ensam om detta heller, sett till den förvisso glesa men existerande närvaron.

Tillbaka till början. Inget ont kan komma utan något gott, right? Inte för att jag vanligtvis är ute och ränner men vi har nog aldrig varit så effektiva hemma med projekt som just nu. Istället för att ligga på stranden i Cypern bygger vi veranda och målar staket. Påsken blir full med husgöra istället för släktträff. Helt ärligt så hade det kunnat vara mycket värre! Som jag nämnde tittar dessutom solen fram. Vi kan ju säga att skulle jag behöva tillbringa mer tid hemma så gråter jag inte, för vi har snart möjlighet att gassa i solen på tillordnad hemmaplan..

Som egen företagare... 

... känner jag av smällen bra mycket hårdare än som privatperson. Denna hemsida och mina tjänster driver jag vid sidan av mitt heltidsjobb. I dessa stunder är jag väldigt tacksam över att mitt heltidsjobb, som säljare inom byggbranschen, går så pass bra. Den branschen är inte alls lika utsatt.

Företag och personer som driver restauranger, gym, salonger och butiker sitter bra mycket knepigare till.Branscher som är i behov av konsumenter och dess närvaro. Som fransstylist och personlig tränare/online coach kan jag relatera. För vi människor är mer försiktiga, med all rätta, och drar oss från ställen som anses vara mer utsatta nu.

Finns det möjlighet, stötta din lokala restaurang, salong, stylist eller gym. Du kanske inte just nu vill ta dig ut men köp ett presentkort eller en hemlevererad vara. Vi har ett samhällsansvar i dagsläget. Att se till att hålla oss flytande. Det gäller inte bara varje individ utan vi måste hjälpas åt som samhälle.